Gårdagskvällen följdes upp av en natt med dålig sömn. Efter lunch lämnade jag F hos en kompis och sen var det 3 års kontroll för V. Efter kontrollen tog jag och V en tur ner på stan. Plötsligt kom ett sms från M. Hon skrev att hon var ledsen för att hon gjort mig mer upprörd igår och att hon vill prata och förklara hur allt känts för henne.
Jag svarade henne efter ett tag och sa att jag inte tror att hon har behovet av att prata ännu. Jag tror ärligt att om hon vill prata handlar det mer om att döva ett dåligt samvete och få henne själv att må bättre. Jag tror inte hon rett ut vad som hände egentligen. Vi sms:ade några gånger och hon stod fast vid att hon ville prata. Jag var ganska dömande i mina meddelanden men hon gick inte riktigt i försvar. Hon föreslog att vi skulle prata i helgen. Plötsligt låg beslutet om att prata på mig ändå, jag blev lite arg på mig själv som gav henne möjligheten att tränga in mig i hörnet. Det slutade med att jag skrev att jag nog inte vågar prata ännu, ja är rädd för att höra hennes sanning. Rädd för att kastas tillbaka i processen igen. Jag är också nyfiken på att höra henne berätta, nyfiken på om hon verkligen kan öppna sig och berätta med egna ord, utan att jag drar det ur henne. Jag undrar hur hon tänker och känner innerst inne. Jag är också rädd för att få höra att min sanning inte stämmer, tänk om allt jag vill tro är fel, tänk om jag bär en mycket större skuld i den hör separationen än jag själv vill se. Det skrämmer mig och det skulle göra mig ledsen. Skuld har jag men jag vill ge henne en ännu större. Tänk om det blir uppenbart att jag har fel! Eller....tänk om hon uttrycker att hon fortfarande inte vet om hon gör rätt och då tänder hoppet i mig igen.....jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här med att prata ut. Tiden får utvisa, just nu känns det för färskt.
En annan sak som börjar göra sig påmind oftare är saknaden av närhet. Det är 99 dagar sedan jag tog på någon. Kroppen längtar ibland och på nått sätt känns det bra att dom känslorna finns kvar där någonstans.
Imorgon ska M ta barnen över dagen. Meningen var att hälsa på mormor&morfar men det kanske blir att M blir kvar i stan med dom ändå. Jag ska iaf ägna dagen åt träning och ta hand om mig själv. Kanske luncha med nån kompis. Vi får se, kroppen ska iaf få svettas rejält. Träningen har blivit lidande under semestern och jag vill vara i form igen snart. 13 sept springer jag halvmaran i Stockholm och då vill jag komma under 1.35 Tim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar