Har nu tillbringat några dagar med bror och hans familj. Det har varit skönt och jag har mått helt ok. Dagarna har vi spenderat på stranden och på kvällarna har det blivit god mat och lite öl.
Vissa stunder så är känslan där, den obehagliga ensamheten, trots att man har fullt om folk omkring sig. Konstigt ändå....vad man identifierar sig i tvåsamhet när man levt så ett tag. Jag funderar ofta på vad M gör och det gör ont. Jag fantiserar om hur M & han skickar kärleksfulla sms till varandra. Jag vill inte tänka så men ibland kan jag inte låta bli. Känslan av att min M gör det med någon annan nu är smärtsam.
Jag har oxå kommit på mig själv några gånger sista dagarn att jag INTE tänkt på M. På morgonen har jag ibland kommit på mig med att tänka på andra saker. Kanske min hjärna sakta börjar ställa om sig.
Hursomhelst så går tiden och jag gör saker nu som jag inte skulle gjort om jag levt med M. Jag tror att jag mår lite bättre nu än för någon månad sen. Vågar knappt skriva det, men jag tror mår lite bättre. Det kommer komma bakslag, det vet jag. Men jag ska försöka leva i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar