Dag 190 - tungt

Jag har hamnat i en svacka igen. Sista veckan har varit ganska tung och jag är trött och sliten. Jag är inte särskilt engagerad på jobbet just nu och jag orkar inte göra så mycket hemma. Jag har sovit för lite och det sätter sig direkt på mitt välmående. Jag måste försöka vila ikapp lite i helgen. Det är min "barnfria" vecka...eller jag skulle snarare skriva "ensamma" vecka. Det är precis så det känts den här veckan.

Jag har fortsatt träffa L ibland. Vi hörs nästan dagligen och träffas någon gång varannan vecka. Det är trevligt och mysigt men just nu har jag mest ångest över det. Jag kommer inte bli kär, det är jag ganska säker på. Är det då rätt att umgås med L? Jag är helt ärlig mot henne och har sagt rakt ut att det inte kommer bli vi men ibland får jag ändå dåligt samvete. Ibland kan jag känna för att avsluta det, men ibland tycker jag att det känns bra och att det får bli som det blir. Jag har mycket ångest för att jag kanske gör henne illa i slutändan. Det är inte vad hon behöver. Tiden får utvisa vad som händer.
Innerst inne önskar jag att jag träffar någon jag blir kär i och kan börja ett nytt liv. Men det känns avlägset. Jag kommer på mig själv ibland att tänka att jag skulle få svårt att släppa in någon i mitt liv igen. Jag skulle ha svårt att eventuellt ge upp huset och flytta ihop med någon med alla förändringar det skulle bli för barnen. Dom gångerna känns allt bara hopplöst, krångligt och svårt.

Egentligen ska jag väl inte vara förvånad över att det känns tungt i perioder men det är ändå jobbigt när det kommer. M och han är ju ett par, hur officiellt vet jag inte men jag vet att dom umgås såfort dom kan. Nästa vecka åker dom till Göteborg tillsammans. Det känns jobbigt att veta och det gör ont att veta att hon presenterar honom för sina syskon och att han sakta blir en naturlig del i deras liv. Det känns på nått sätt orättvist. Ibland saknar jag M, även om jag tänker mindre och mindre på henne. Jag saknar framför allt livet som det var. Känslan av att vara en familj.

Det har varit mycket negativa tankar sista dagarna, det beror nog mycket på att jag är trött oxå. Ska ta hand om mig själv i helgen så kanske det vänder lite. Ska bli mysigt att få F&V på söndag! Sen ska jag jobba borta mån-tors så så kommer farmor och farfar och ska bo med grabbarna.

Nu måste jag försöka få nått gjort här på jobbet.

Dag 165 - dålig dag

Förstår inte riktigt varför men ikväll har varit en jobbig kväll. Jag är tillbaka i hotellivet och sista veckan på utbildningen. Helgen har varit helt ok även om jag har dåligt samvete för att ha bråkat en hel del med F & V. Mitt tålamod är inte det bästa just nu och dom är inne i en period av att konstant testa gränser. Jag lämnade dom till M på eftermiddagen igår. 

På kvällen kom L och vi hängde lite och pratade. Hon har det tungt just nu med uppdelning av grejer och den ekonomiska uppdelningen. Hon var ledsen och behövde prata. 

Imorse när jag åkte till Stockholm igen så kändes det ganska bra. Jag tror det vände när M skickade ett långt sms om vem som skulle ha barnen till veckan och en del önskemål. Det bara kom över mig att allt är så krångligt och jag vill bara ha tillbaka mitt liv igen. Jag vill inte skicka mina barn fram och tillbaka mellan två ställen. Det gör så ont i mig. 

När jag kom till hotellet och under hela kvällen så har känslan suttit i. Dessutom så började jag fundera över relationen med L. Även fast vi pratar om vad det är så inser jag ju att för varje gång vi ses ökar risken att göra någon illa. Jag borde kanske säga att vi ska sluta ses men jag trivs i hennes sällskap och mår bra av uppmärksamheten. Mitt samvete äter lite på mig. Hon är skörare än jag och jag vill verkligen inte såra henne. Jag vet inte hur jag ska bete mig egentligen. 

Jag hoppas det här bara är en tillfällig svacka och att jag mår bättre imorgon efter att ha fått sova lite. 

Jag längtar efter F&V! Vill ha dom här och krama dom. Jag vill ha en hel familj, även fast jag vet att det inte kommer bli så. Jag önskar att det här aldrig hänt och att allt bar som vanligt.

Dag 163 - nya vänner, början på ett nytt liv

Jag trodde jag skulle skriva oftare när jag bor borta på hotell men det har blivit tvärtom. Behovet är inte så stort och jag sysselsätter mig med annat. Utbildningen flyter på och är rolig. Vi är 13st och har kommit varandra nära trots att vi känt varandra i bara 4veckor! Det beror nog mycket på att vi är liknande sorts människor och det vi utsätts för under utbildningen. Jag tror jag kommer ha fortsatt kontakt med flera av dom i framtiden! Det är en härlig känsla att träffa så bra människor.
Baksida av myntet är att nästan alla har familjer. Det känns ibland i hjärtat när vi pratar om våra liv och jag saknar någon som undrar hur jag har det. Det känns konstigt att inte ha någon att ringa på kvällarna.

Jag har grabbarna varje helg under den här perioden. Jag vill inte vara ifrån dom nästan 2v, det skulle kännas för långt. Just nu sitter jag på leklandet och grabbarna härjar för fulla muggar! Skönt att se att dom har kul!

Förra helgen skulle jag hämta ett par skor till V hemma hos M. Det var lördag morgon och jag hörde på M att hon inte var ensam. När jag kom till hennes lägenhet så såg jag D's bil stå utanför. Det gjorde ont men ändå inte så ont som det hade gjort för några månader sedan. M kom ut med skorna och jag kunde inte låta bli att få henne att förstå att jag visste att han var där. Jag var kort mot henne och åkte därifrån såfort jag kunde. Jag försöker släppa känslan av att jag vill "skada" henne. Jag menar absolut inte fysiskt, men få henne att känna att hon förlorat något som aldrig kommer igen. Jag försöker släppa känslan men är inte där ännu, jag blir irriterad såfort jag träffar henne. Såren är nog djupare än jag själv förstår.

Sen måste jag väl skriva något om L oxå...vi har fortfarande kontakt och hon har sovit över vid något tillfälle. Det är förmodligen idiotiskt men nu är det så.
Jag har sagt till henne flera gånger att det är vad det är och att jag hoppas att hon resonerar likadant! Klart att hon har ansvar för sig själv men det kan vara svårt när man är bräcklig. Hon har fått tag på ett radhus och har iaf ett datum att haka upp det på. Undrar just vad M & D skulle säga om dom visste...

En vecka kvar på utbildningen nu, sen tillbaka i varannanvecka livet igen. Jag går sakta framåt men har dippar ibland och saknar familjelivet. Bara att fortsätta kämpa framåt!