Dag 96 - ovälkommet besök

Jag är tvungen att skriva igen idag. Tyvärr är jag ledsen.
Jag satt i soffan strax före 22 ikväll när det knackar försiktigt på fönstret. Det var M! Hjärtat hoppade till och tusen tankar for genom huvudet. Vad gör hon här? Vad vill hon? Har hon ändrar sig? Vill hon prata?
Första tiden efter separationen var det här en återkommande dröm, att M skulle stå där, helt oväntat och sträcka ut sin hand. Att hon gråtandes skulle be om ursäkt och vilja ha allt ogjort. Men så var det givetvis inte nu......hon var här för sin egen skull enbart. Hon hade slagit fel PIN-kod på telefonen och behövde PUK- koden istället. Det gjorde mig arg och besviken, inte för att jag är helt säker på att jag vill ha henne tillbaka längre, men för att det återigen var hennes behov som styrde hennes agerande....på bekostnad av mig. Jag sa några väl valda ord till henne om hur jag tycker hon agerat och behandlat mig under hela den här processen. Jag vet inte om jag var arg eller om det var ledsamheten som kom ut i form av ilska.
Efter att hon lämnat så var jag uppe i varv och ville skriva ett meddelande till henne. Men jag skriver det här istället.
Här M, här kommer ett meddelande som du skulle fått ikväll.

"När du kom hit ikväll så hann jag tänka så mycket innan jag öppnade dörren. För några månader sedan så var allt jag drömde om att du skulle stå där och knacka på helt oväntat, för att sedan göra allt bra igen.
Så var det inte nu heller...du var här endast för din egen skull. Du verkar inte förstå, du kommer hit, nyduschad, luktar gott och ser bra ut. Du river upp såren igen, bara för att du skulle uppfylla ett praktiskt behov. Nu ligger jag här med tårar i ögonen, bara för att du skulle uppfylla ditt behov. Du är så egoistisk! Du säger att du bryr dig om mig, men du visar det inte på något sätt. Du har knappt en ända gång berättat eller visat om och hur jobbigt du tycker det varit att lämna familjen. Jag vill såra dig hårt med mina ord men när du gått så känns det bara meningslöst att jag sa något. Jag får ju ändå aldrig se eller höra hur du mår. Jag älskar dig fortfarande men hatar dig för vad du gjort.
Du förstörde min kväll nu. Det kommer bli svårt att sova. Ibland undrar jag hur du tänker. Funderade du något innan du åkte ut hit eller var det bara en enkel lösning på ditt problem? Fanns det nån mer anledning som du inte fick fram? Ville du prata? Känna om vi kan ha en bättre relation? Jag vet inte, ibland känns du som en främling.
Ditt förlåt betyder inget just nu. Den dagen du förstår bättre kommer jag godta den, men jag kommer aldrig glömma.
Nu ska jag sova, det kommer bli med ett tungt hjärta. Jag undrar hur du tänker."