Dag 326 - en härlig känsla

Det här inlägget ville jag skriva redan i söndags men jag har inte riktigt haft tid. Har en overkligt skön känsla i kroppen efter helgen och känner mig otroligt glad.

K dök upp hos mig vid lunch i lördags. Jag måste erkänna att jag kände mig lite spänd och nervös för hur det skulle kännas. Men när hon dök upp så kändes det avslappnat direkt och vi gav varandra en lång kram i hallen. 

Vi fikade lite och tog en promenad innan vi sjönk ner i soffan och bara hängde. Drack lite gott och pratade. Det hängde lite i luften och tillslut så låg vi tätt ihop och myste i soffan. 

Kvällen var grymt mysig och vi lagade mat, pratade, drack och myste. K blev kvar till nästan 17 dagen efter och jag tror vi båda tyckte det var lite jobbigt att skiljas när hon åkte.

Efter att K åkt så hämtade jag F&V. Även om jag var trött efter ganska lite sömn natten innan så hade jag mycket positiv energi och det var härligt att få hem grabbarna. Dom har oxå varit helt grymma dom här dagarna och vi har nästan inte haft en konflikt. 

Idag jobbade jag lite i K's hemstad. Hon bjöd upp mig på sitt kontor och vi satt och pratade en stund. Det är svårt att sätta ord på känslorna och jag vill vara försiktig men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var nått speciellt. Nu är situationen som den är för henne, hon flyttar ju själv om ca 1 vecka och varken hon eller jag vill såra hennes ex i onödan. Eftersom jag egentligen inte har någon del alls i deras separation så vore det onödigt om han skulle börja tro det. Så vi fortsätter ligga lågt och ta små och långsamma steg så får vi se vad det är. Men jag märker på K att hon oxå svävar lite på moln. Jag brottas lite med rädslan att låta det gå för fort och låta tankarna flyga iväg. Men det kommer ge sig med tiden och är det meningen så blir det bra. Vi kommer ses igen någongång nästa vecka, senast på söndagen, då kommer K till mig.

När jag träffade M i samband med att jag hämtade barnen så tittade jag på henne och försökte känna efter. Jag måste säga att jag inte kände nått speciellt. Jag förstår såklart att det som händer med K påverkar men jag tror att jag är rätt färdig med processen kring M. Tiden lär utvisa...

Nu tänker jag bara försöka njuta av den här tiden och låta livet le mot mig igen. Det kom tidigare än jag vågat drömma om. Kanske slutar det i en kraschlandning eller så är det starten på nått nytt och bra. Den som lever får se.

Mindre än 1 månad kvar på mitt sorgeår oxå, tiden har gått, om än sakta i perioder så har den gått framåt.

Dag 323 - förväntan

Veckan som gott har varit intressant och rolig. Kontakten med K har ökat i kvadrat och vi hörs dagligen via sms. Det är långa konversationer som allt. Det är en skön jargong som blandas med lite allvar ibland. När jag pratade med K efter vi fikat sista så bestämde vi att vänta med att ses tills hon bor själv. Riktigt så blir det nog inte... I söndags när vi pratade så frågade hon vad jag skulle göra den här helgen. Det slutade med att vi bestämde att hon kommer och hälsar på mig. Så just nu är det en skön känsla av förväntan i kroppen. Jag hoppas vi trivs lika bra ihop nu som dom andra gånger vi setts, men det återstår att se. Hursomhelst så ser jag fram emot kvällen!

Jag pratade med M för några dagar sedan och hon var hemma från jobbet med barnen. Både F&V bar fortfarande krassliga och V hade sovit dåligt.
Känns skönt att känna att det känns avslappnat att prata med M. Inga känslostormar som blossar upp. Bara en neutral känsla. Sen är det ju också så att dejtandet med K hjälper till. Jag har andra ställen att lägga energin.

Nu ska jag åka in till jobbet och träna lite, sen hem och fixa lite och invänta K. Härlig lördag.....

Dag 316 - bästa tiden hittills

Så bra som jag mått sista månaden och framför allt sista 2 veckorna trodde jag inte jag skulle göra när bloggen påbörjades. Det beror på flera saker, livet flyter på, jag trivs på jobb och med umgänge, jag saknar inte M utan snarare börjar det sakta kännas som att det som hände var bra. Att jag skulle skriva dom orden trodde jag aldrig för 10 månader sen. Men nu har jag gjort det.

Den sista orsaken och kanske den som gör att det känns extra bra stavas K. 

Våran kontakt har ökat ganska mycket och den där lunchen som hon frågade om genomfördes förra veckan. Efter det så har vi setts ute en gång och igår var hon i min stad i ett ärende och vi passade på att ta en fika. 

Vi pratade endel efteråt och båda tycker det känns bra att ses. Däremot så väntar vi med att ses hemma hos någon tills hennes separation är klar. Det känns bra och visar att hennes värderingar är bra. 

Känner att hela grejen ger mig energi och jag känner mig gladare än på länge. Jag ska passa på att njuta av känslan, bara flyta med och se vad som händer utan att ha för stora förväntningar.

M fick inte jobbet i sin hemstad. Hon berättade det när hon lämnade barnen sist. Hon lät inte jättebesviken så det är svårt att veta hur gärna hon ville ha det. Hon sa iaf att hon inte tänker söka fler jobb innan sommaren utan ta tag i det till hösten istället. 

Våran relation är bra nu. Jag skulle kunna ha den sorts relation vi har nu i framtiden. Inget bråk, inget tjafs och vi hjälps åt. Jag har fortfarande inte träffat D ännu. Jag vet inte hur det skulle kännas men jag kan åtminstone säga att det inte skulle vara lika hårt som för 6månader sen. Ska jag vara ärlig så vet jag inte hur M & D's relation ser ut. Hon pratar inte om det och jag har inte frågat heller. Jag bara förutsätter att den är pågående och fungerar. 

I övrigt är det lite sjukstuga här hemma. Både F&V är förkylda och sover lite dåligt. Jag känner av halsen lite och har inte kunnat löpträna som jag velat. Känner lite panik inför marathon men jag ska nog hinna hitta formen. 

Dag 305 - snart skild

Snart är skilsmässan ett faktum även på pappret. Jag har tänkt skriva det här inlägget ett tag men inte kommit mig för. M har ju inte nämnt skilsmässan alls trots att betänketiden gick ut i början av december. Jag har bara avvaktat eftersom jag tyckte att det var lite hennes ansvar att ta tag i det. Sen har det ju inte spelat så stor roll för mig heller att vi var gift på pappret fortfarande. Det borde vara hon som skulle vara angelägen att få det gjort.
För lite mer än en vecka sedan kom ett brev från skatteverket. Jag tänkte faktiskt inte att det kunde ha med skilsmässan att göra så när jag öppnade och såg att det var personbevis för ändamål skilsmässa så sög det till i magen. Det kom så oväntat och det var en påminnelse om allt som hänt.

Jag tror M inte vågat ta upp skilsmässan med mig av rädsla att slita upp såren så hon beställde personbevisen utan att säga nått. Det är ok och jag gav dom till henne när hon lämnade barnen och sa bara åt henne att skicka in dom.

Jag har mått bra en ganska lång period nu. Det är ett lugn över livet på nått sätt och dagarna går. Vissa dagar är lite tyngre och man känner sig ensam men i det stora så uppskattar jag mitt eget sällskap igen. Värst är att lämna bort barnen, dom kvällarna är jobbiga men jag tror att det alltid kommer vara jobbigt. Jag har börjat skruva upp dosen löpning nu för att komma i bra form till maraton i maj. Sprang 2 mil igår och det känns bra i kroppen, inte allt för sliten idag.

Jag har sporadisk kontakt med L. Vi hörs mest via sms nån gång i veckan och det känns bra. Hon ville att vi skulle ses nu i veckan men jag har inte tid och inte heller lust så det får bero. Li har jag inte hört nått från alls och jag har släppt den biten helt, vilket är skönt.
Med E har jag fortsatt kontakt och jag tycker nivån är bra nu efter att jag klargjort mina intentioner.

En sak som jag inte tänkt skriva men känner att jag ska avhandla lite är en en tjej vi kan kalla K. En trevlig och vacker tjej som jag har lite kontakt med. Oskyldigt men kul. Hon är gift....men ifärd med att separera. Jag har inget med den separationen att göra så jag har inget att ha dåligt samvete för. Det känns faktiskt rätt skönt att hon är i en sits som gör att förväntningarna är väldigt låga. Mitt problem är att jag ofta ser så seriöst på allt direkt. I det här fallet så tänker jag bara ta det lugnt och se vad som händer, om det ens händer något. Hon föreslog en lunch om jag har vägarna förbi hennes stad så vi får se om det händer. Hon är som sagt vacker, intelligent och rolig.

60 dagar kvar på sorgeåret. När jag började skriva så trodde jag inte jag skulle må så pass bra som jag gör nu. Livet har förändrats i vissa delar och i andra är det sig ganska likt. Jag saknar vissa saker ur mitt gamla liv men också fått nya saker som är positiva.

En sak jag höll på glömma. Under vintern har jag funderat ibland på hur M verkligen mår. Jag vet att dom gånger hon mår dåligt så får hon mycket acne i ansiktet. Under vintern har jag noterat att hon haft mer acne än jag någonsin sett. Förra veckan kom ett sms där hon skrev att hon sökt nytt jobb. Ett årsvikariat i hennes hemstad som är 14 mil härifrån. Först blev jag kall i kroppen men efter att ha löst klart så lugnade jag mig. Hon skrev att hon ställt krav på arbetstiderna vilket skulle göra att F&V's tid på dagis inte skulle påverkas och att hon tittat på tågtider o.s.v. Jag tror hon kommer få jobbigt med pendlandet men jag önskade henne lycka till och sa att jag inte har några åsikter sålänge det inte påverkar barnen. Vad som gör att hon söker sig bort från sitt jobb vill jag inte fråga men gissat att det är en kombination att hon känner stor press från företaget, som gått lite sämre, och det faktum att hon jobbar ihop med D. Kanske är det påfrestande, speciellt om det går sämre och båda är på mellanchefsnivå. Hon var på intervju i torsdags så vi får vänts och se.

Nu blir det lite tv innan sängen kallar. Imorgon börjar jobbveckan för mig.