Den här veckan har varit jobbigare än på länge. Jag har funderat mycket, känt mig ensam, saknat det gamla livet och saknat M. Jag inser att jag måste försöka ta mig ur den dåliga spiralen igen så i helgen har jag tagit det lugnt bara. Varit för mig själv, tränat, hängt med brorsans familj och sovit. Nu är det söndag och jag kan inte säga att det känns så mycket bättre än tidigare i veckan. Jag har svårt att göra saker. Har en del att förbereda inför kommande vecka när jag ska jobba borta, men jag får liksom inte energin att köra på. Jag måste ta mig i kragen. Den där välbekanta ångestkänslan kommer lite smygande ibland, inte lika kraftfull som förr men den sitter där i maggropen ibland. Det är nog den värsta känsla man kan ha.
Inatt så var L på fest och ville att jag skulle träffa henne efter. Men jag kände att det inte var vad jag behövde så jag stannade hemma och sov. Det var ett bra beslut för min egen skull. Situationen med L skapar just nu en del ångest och jag måste ta hand om mig själv ett tag nu. Ibland känns det som att det är på vippen att det kommer att komma fram till M och D. Det tror jag skulle skapa en jobbigare situation. L är svagare än jag och det är större chans att hon gör irrationella saker.
Jag har hamnat i funderingar igen om jag någonsin kommer kunna träffa någon och om jag ens kan bli kär igen? Jag hoppas verkligen det. Just nu känns det ensamt ibland, trots att jag har en grym familj och massa bra vänner.
På eftermiddagen kommer F&V hem! Ska bli så mysigt, jag har saknat dom den här veckan. Hoppas att det känns bättre när dom väl är hemma igen, Ska ta vara på kvällen med dom för sen åker jag bort några dagar och farmor & farfar tar markservicen här hemma. Jag har ingen lusta att åka bort just nu men har väl inte direkt något val. Ska ta mig igenom dom här veckorna oxå.
Det är dags att vara stark igen, Ingen känsla varar för evigt!
