Dag 357 - Glad, trött och sårbar

Började skriva ett inlägg för några dagar sedan men kom av mig. Så nu raderade jag det lilla jag skrivit och började om.
Som jag skrev i rubriken så känner jag mig verkligen glad, trött och sårbar. Glad för att livet gett mig den här möjligheten att få känna för någon igen. Trött för att jag sover för lite, både när jag är med K och när jag har barnen. Sårbar är jag för att jag känner något igen, jag känner för K.
Det är lite skrämmande och jobbigt men mest härligt. Det som gör att det känns så bra är att hon är öppen med vad hon känner och hon är oxå sårbar.
Vi har det bra när vi ses och veckorna vi inte ses har vi mycke kontakt. Vi trivs ihop och just nu så är allt bara perfekt. Jag är såklart inte naiv utan vet ju att det är mycket som kan hända och mycke som ska klaffa om det ska bli vi i framtiden. Men just nu känns det härligt och jag tänker bara njuta.

I fredags damp det ner ett kuvert i brevlådan. Jag tog in posten när jag och K kom hem efter att ha varit ute en sväng. Jag såg att kuvertet var från tingsrätten så jag sa till K att " nu är iaf jag inte gift". Tji fick jag......M hade skickat in papperna men eftersom bara hon skrivit på så bereddes jag tid att yttra mig. Jag blev lite less på mig själv, borde insett att jag skulle skrivit på oxå. Hursomhelst så har jag fram till 27:E på mig att yttra mig. Har inte haft tid att skriva nått under veckan så tiden får löpa ut så fastställs dom iaf. Så med lite tur så är jag skild om nån vecka.

Jag har insett att jag måste räknat fel nånstans i bloggen. Inatt blir det exakt 1år sedan M valde att vara otrogen. 1år sedan den där natten när jag låg och kände att allt inte stod rätt till. Jag sov ingenting och när M kom hem vid halv fyra så förstod jag att allt var fel. Det var nog den värsta natten i mitt liv och starten på en lång jobbig period. Det var oxå starten på förändringen i mitt liv och det som lett fram till idag.
Jag har tänkt summera året lite men känner inte att det är rätt kväll att göra det. Jag vill göra det en kväll när jag känner att jag vill låta alla känslor från året komma fram.
Så till den som kanske läser det här så är det inte riktigt över än.

Dag 342 - sårbarhet

I söndags kväll efter jag skrev här sist kom K hem till mig. Vi hade en grymt mysig kväll med mat,vin och allt som en bra kväll ska ha. Jag sov gott tätt ihop med K och måndag förmiddag spenderades mest i sängen. Efter en sen frukost och en promenad så åkte K hemåt och jag hämtade barnen.
Hade två lediga dagar med barnen som var härliga och snart är det helg igen.

Ikväll har jag reflekterat lite över senaste tiden och vad som egentligen hänt. Jag kan konstatera att det gått fort på det känslomässiga planet. Från att ha haft ett litet intresse av en fin tjej så har det på 5-6veckor utvecklas till känslor som växer sig starkare. Jag tror mycket är på grund av att vi är öppna och vågar visa vad vi känner. K sa att hon känner sig mer öppen och sårbar än hon gjort förr. Hon tror det beror på den process hon varit och fortfarande är i. Jag vet att min process gjort mig mer sårbar men jag tror det är något bra.
Det känns lite skrämmande att jag märker att ju mer känslorna växer desto sårbarare blir man. Men jag har bestämt mig för att låta det vara så och följa den sköna känslan jag har tillsammans med K.
Jag vet ju att om det inte skulle funka så överlever jag, det har sista året visat mig.
Det har som sagt gått fort men utan att vi tappar omdömet. Vi gör inga stora planer eller rusar iväg och presenterar varandra för föräldrar eller barn. Det får ta sin tid och komma när det är lämpligt. Men längtan att träffas är stor och vi anstränger oss för att ses så mycket vi kan och det är det jag menar med att det går fort.
Nackdelen är att det är jobbigt att hantera längtan....även om känslan är skön.

Jag tvekade lite att skriva det här inlägget. Mest för att det känns utlämnande, det är lite jobbigt att erkänna att man börjar få känslor som gör en sårbar. Det är så tidigt i "relationen" och vad som helst kan hända. Om det inte blir bra så känns det som man misslyckats eller trott för mycket. Men jag har lämnat ut mig själv och mina känslor här förr och jag kan stå för att jag känner som jag gör just nu.

Dag 338 - att det kan kännas såhär!

Jag är lite förvånad själv, lite förvånad över den känslan jag har i kroppen. Just nu så känns livet plötsligt enkelt och meningsfullt igen. Mina barn är friska och mår bra, jag känner inte längre den tunga sorgen av skilsmässan och jag har träffat någon som jag vill lära känna mer och som får mig att må bra. K förgyller verkligen mitt liv just nu.
K flyttade själv förra helgen och nu är det enklare för oss att ses. Även om vi kommer fortsätta att hålla det relativt hemligt så finns det iaf mer utrymme. Speciellt så är det väl känsligt i hennes hemstad. Hos mig är vi lite friare. Det känns onödigt att hennes exman ska få veta att vi umgås nu, även om jag inte har något med deras separation att göra så kommer han säkert tro det isf och det känns onödigt. Jag vet hur det känns att bli lämnad och jag vet hur det känns när ens fru träffat någon ny, det är inget jag vill utsätta honom för i onödan.

Att bero på skilsmässa så är jag faktiskt fortfarande gift.... Jag har ju gått och väntat på att få hem en dom från tingsrätten men det har inte kommit någon. Jag frågade M i söndags om hon skickat in pappren men det hade hon inte. Hennes förklaring var att hon ville få lön först för hon trodde det kostade pengar igen. Jag sa åt henne att bara göra det, jag kan betala om det kostar något. Det rör sig isf om 400kr..... Vi får se om hon tar tag i det nu då.
Jag fick frågan av min mamma om vad jag skulle känna om M plötsligt ändrade sig nu och ville komma tillbaka. Jag kan ärligt säga att som jag känner idag så skulle jag på stående fot tala om för henne att det inte finns en chans. För det första skulle det inte fungera och för det andra så tror jag alla dom känslorna är så gott som borta för min del. Jag tror inte jag kan känna så för henne igen. Speciellt inte nu när jag börjar få känslor för K.
Jag undrar lite för mig själv när M tänker presentera barnen för D. Hon har inte sagt någonting om det ännu men för min del så känns det väl mer som att jag kan acceptera det nu. Klart det är bra om det tar en stund till men jag kommer inte protestera om det blir så snart. Pratade med L för några dagar sedan, våran kontakt är ganska sparsam men vi hörs ibland. Hon mår fortfarande sådär ibland och när jag tog upp presentation av barn så sa hon att hon verkligen inte var redo för det. Skulle D föreslå det så skulle hon bli galen sa hon. Det kan ju också vara anledningen till att dom inte tar det steget ännu. L är rädd att bli bitter men jag sade åt henne att det är något hon bestämmer själv. Hon måste, när hon är redo. släppa taget och gå vidare.

Jag har firat påsk med familj och släkt, ätit gott, druckit gott och haft det kul. Har dessutom hunnit med att träffa K lite och i skrivande stund så sitter jag på jobbet med en bra känsla och vetskapen att jag ska spendera kvällen med K. Hon kommer hem till mig och ska laga lite mat ikväll.