Dag 252 - Året är snart slut

Årets sista dag har just börjat. Sitter vid frukostbordet medans F&V tittar på film. Jag hade tänkt mig att sammanfatta det här året, göra bokslut och gå framåt.

2014, det kommer för alltid att vara ett av dom värsta år jag gått igenom. Något jag trodde skulle vara för evigt rycktes upp med rötterna och hela min värld sattes i gungning. Den 25april 2014 blev slutet på det livet jag kände och början på en lång resa till att må bra igen, en resa som fortfarande pågår.

Dom första månaderna var fyllda med ångest,oro,sorg och hopplöshet. Känslan var att jag aldrig skulle må bra igen, även om jag inom mig visste att jag skulle överleva och gå vidare. Det var mycket oro över barnen och allt praktiskt. Saker som med tiden löst sig och idag fungerar bra även om det ibland är tungt och krångligt.

Sommaren var tuff men jag tvingade mig själv att sysselsätta mig och umgås med vänner. Tiden gick och jag upptäckte att vissa dagar var helt ok och jag hade kul ibland. I slutet av sommaren upptäckte jag att jag hade bra minnesbilder där M inte fanns med. Det var små saker men betydde mycket för mig.

Efter semestern så släppte det litegrann, jag fick fokusera på jobbet och upptäckte att jag klarade en vardag med barnen ensam. Jag upptäckte att jag tänkte allt mindre på M och att jag mådde allt bättre. Under perioder i höst har jag varit borta mycket, träffat nya människor och fått nya vänner. Jag har också fått tillbaka gamla vänner. Positiva saker som troligen inte skett om jag fortfarande varit med M.

Julen var lite tung till en början men blev bättre. Tror det hängde ihop med mitt dejtande med Li och att jag trodde jag var lika stark som förr. Jag har en liten bit kvar dit men känner att jag kommit långt.
Känslomässigt har året varit en prövning. Jag har känt känslor jag inte trodde jag hade och jag har pendlat i välmående otroligt mycket. Har ibland trott att allt varit klart bara för att en vecka senare vara nere i en svacka igen. Men svackorna blir grundare och kommer mer sällan och framför allt så handlar dom inte om en vilja att ha tillbaka M. "Jag längtar inte längre efter att ha dig här, men jag saknar dig"

Känner att det bränner innanför ögonlocken när jag skriver. Det har varit ett år jag aldrig glömmer och jag har fått otroligt mycket stöd av min familj och mina vänner. Utan det stödet hade jag inte kommit lika långt som jag nu kommit. Det kommer jag vara evigt tacksam för!

Så nu sitter jag här, mår ganska bra och har en positiv känsla att livet kommer ordna sig tillslut. Jag har upptäckt att det finns andra kvinnor som både är vackra, intelligenta och mysiga. En dag så korsar jag kanske väg med nån som passar mig perfekt.
Ikväll ska vi över till barnens kusiner på M's sida. D och hans nya sambo har alla barnen och vi går dit och äter lite med dom. Det känns som en lagom nyårsafton!

Under julen har jag inte haft någon kontakt med Li och det har känts som att det runnit ut i sanden bara. Igår kväll kom det ett oväntat sms där hon önskade gott nytt år. Blev lite glad och vi får se hur det blir. Hursomhelst så kommer jag inte låta det ta lika mycket energi igen.

Gott Nytt År! Må 2015 bjuda på glada stunder, umgänge med familj, vänner och kanske kanske lite kärlek!

Dag 245 - Julafton

Sitter vid frukostbordet, julmusik, gröt och kaffe. Men det är nått som saknas för att den riktiga julstämningen ska finnas där. Jag saknar mina barn och en familj. Känns jobbigt att den här dippen skulle komma precis under julen, men det kanske är naturligt. Hursomhelst så kommer jag överleva och tiden går.

Idag ska jag träna, slå in julklappar, packa lite inför mellandagarna och sen åka hem till syster för att fira jul idag. Mamma & Pappa kommer ner och vi blir 8 st hemma hos syrran. Normalt så är vi nästan det dubbla och brukar fira hemma hos mamma & pappa. Kanske lika bra att det mesta blir annorlunda iår.

Ska ringa barnen lite senare också. Känns så tomt att inte ha dom här. Ska ta vara på varje minut när jag får dom på annandagen och göra det bästa av tiden. 

Nä, ska jag sträcka på mig, upp med huvet och sätta igång dagen. Det hjälper inte att gräva ner sig.

DAG 243 - tårar igen

För första gången på länge rinner tårarna igen. Det är stundtals oerhört jobbigt just nu och jag kan inte sätta fingret på exakt vad.
Det som hände i söndags efter jag skrivit var att jag fick svar från Li. Hon skrev att om hon inte ville träffas så säger hon det. Hon skrev oxå att mitt intresse möjligen var större än hennes men utan att ses så kan hon inte ta reda på det heller.
Jag svarade och skrev att det fanns intresse från min sida men att jag inte heller vet hur det känns när vi setts lite. Jag skrev oxå att jag inte tänkte åka till hennes stad på måndagen utan att vi kanske kan ses nångång när det passar bättre.
Konversationen kändes frostig men jag skrev som jag kände.

Igår när jag kom till jobbet så var vi ytterst få som jobbade och jag bestämde mig för att åka över till hennes stad ändå. Jag skickade ett mess om mina ändrade planer och skrev att vi kunde ta en snabb kaffe om hon hade tid. Det tog några timmar så fick jag svar och vi bestämde att ses en timme efter hennes jobb. Det kändes lite jobbigt och nervöst efter det som bar under veckan men det blev en ok timme. Det var trevligt men ganska neutralt. Vi skildes åt och sa att vi hörs.

På vägen hem så hörde L av sig och undrade om jag ville komma förbi. Ja tackade ja med viss tvekan i kroppen men åkte dit. Jag blev kvar hos L vilket gjort att jag haft lite,lite ångest för det och framför allt gör bristen på sömn att jag blir svagare. Jag känner att relationen med L går mot sitt slut, inte med den stöttande kontakten men med att ses. Jag bestämde mig ju för att inte träffa henne innan jag visste läget med Li. Nu känns det som att mina möjligheter att hämta hem det som hänt med Li är obefintliga så då blev det som det blev.
Imorse när jag kom hem blev det snöskottning. Då gjorde jag ytterligare en idiotgrej som jag ångrar....Eftersom Li älskar snö så skickade jag ett foto till henne. Det var 4 tim sen och hon har inte svarat än. Jag blir så irriterad på mig själv, jag hade ju bestämt mig att låta det vara någon vecka. Såklart så är det inte ett skickat foto som avgör hur hon tänker, men det gör att jag ångrar mig och mår dåligt över det. OM jag någonsin ska skicka nått mer till Li så ska jag skriva här först och läsa det nångång så jag hinner fundera igenom mina beslut.

Jag har som sagt känt mig ledsen hela dagen och tänkt endel på M. Jag saknar familjen och det gör ont att veta att hon och grabbarna firar jul i hennes hemstad nu. Jag känner mig otroligt ensam. Jag kan känna mig arg på henne ibland och vilja fråga henne om det var värt det. Men jag vet vad svaret blir och det vill jag inte höra.

Ikväll ska jag till syrran och äta lite. Skönt att slippa vara själv iaf. Ska vila lite nu så kanske jag känner mig bättre. Just nu vill jag bara krypa ur mitt eget skinn. Jag är just nu bara trött, ledsen, svag och tar dåliga beslut.

Måste bli lite starkare och sen bestämma mig för att se framåt igen. Först ska jag igenom den jobbigaste julen nånsin.

DAG 241 - lita på känslan

Det känslomässiga kaoset har fortsatt. Jag har känt mig som världens sämsta förälder och varit trött, sliten och dåligt tålamod. Jag har frågat mig själv varför, beror det på daten med Li?

Jag tror det är en kombination av flera saker, första julen ensam och utan barnen, betänketiden har gått ut och vi kan fullfölja skilsmässan, känner mig ensam och dessutom har det snurrat i huvudet angående Li.

Men som jag skrev i rubriken, känslan ljuger inte och Li är ett avslutat kapitel. Det blev en date som förvisso var trevlig och dagarna efter kändes hoppfullt. Men någonting hände sen, vad vet jag inte men det som kändes lovande blev plötsligt otroligt osäkert. Det blev skillnad i Li's sätt att kommunicera. Det har bidragit till att jag mått dåligt och funderat mycket. Men nu kom iaf facit.

Li har varit i Malmö i helgen och skulle höra av sig när hon var tillbaka. Vi skulle eventuellt ses imorgon om jag skulle till Västerås med lite grejer. För ett tag sen kom ett sms där hon undrade om jag skulle dit imorgon och att hon isf bara hade tid en kortis efter jobbet. Det var en tillräckligt tydlig signal så jag skrev tillbaka som jag kände. Att känslan är att hennes intresse svalnat och att hon gärna får vara rak och ärlig.
Jag åker inte 15 mil imorgon för att ta en fika med någon som egentligen inte vill.
Det känns tungt och tråkigt men nu kanske jag iaf kan släppa det och fokusera tillbaka på mitt eget liv igen. Jag har känt att tankarna farit iväg alldeles för mycket när jag tänkt på Li och det får mig att fundera.
Jag funderar om jag är tillräckligt stark i mig själv än för att börja dejta. Det kändes så innan men senaste veckans jättedipp i välmående har fått mig att fundera. Normalt sett ska inte lite dejtande få gunga hela världen för mig. Så det var kanske lika bra. Känns ändå ledsamt eftersom det var mycket i Li som jag gillade även om vi inte lärde känna varandra så bra. Nu faller jag tillbaka lite i känslan att jag aldrig kommer träffa någon igen.

Det är väl som dom säger......sluta leta så löser det sig.

Var otroligt irriterad på M idag. Egentligen beror det mest på mitt eget välmående. Men jag kan säga att M märkte att jag var på dåligt humör.....

Dag 238 - spiralen neråt fortsätter

Som jag skrev igår så är det känslomässigt kaos i kroppen. Otroligt jobbigt och det gör att jag sover dåligt.....vilket gör att jag mår ännu sämre.

Igår kväll kom E. Vi fikade i flera timmar och hade det trevligt. Vi redde ut vad som hände förra gången jag separerade och hon sa att hon haft jättejobbigt med hur hon skulle göra med sitt förhållande då. Det var mycket nära några gånger att det skulle hända saker men det var nog det bästa att det inte blev så. Sen berättade jag det mesta om mitt år inklusive den sista tiden med L och Li.
Vi är rätt lika på den punkten, båda tänker mycket. Det är lätt att prata med E och vi kommer nog ha en bra vänskapsrelation framöver.

Inget nytt om Li. Vi har inte hörts igår eller idag. Imorn skickar jag ett mess så får jag mer fakta att luta mig mot.

Nu skickade Li just ett mess! Ett neutralt men dock hennes initiativ. Jag svarade och ställde frågan om en fika på måndag.....väntar in svaret nu.....

Svaret kom och hon lät positiv till att ses på måndag. Hon ska höra av sig när hon kommer hem från Malmö på söndag.

Nu ska jag verkligen försöka släppa det här lite fram till söndag. Jag behöver ta igen mig och fokusera på mitt eget. Imorn är det fredag. Jobb, innebandy och mys med barnen.

Det här blev ett inlägg skrivet i omgångar. Mr bergochdalbana......

Dag 237 - känslomässigt kaos

Jag är riktigt trött på mig själv. Till viss del känner jag igen mig från tidigare gånger när jag känt intresse för någon men det gör mig så trött på mig själv.

I söndags morse när jag skrev så var det med en otroligt bra känsla i kroppen och med en säkerhet att jag och Li skulle träffas igen. På kvällen kom ett mess från Li, det var ett bra mess men istället för att svara så ringde jag upp. Li lät trött och sådär lagom engagerad. Jag frågade lite löst om nästa vecka, ifall det fanns tid att ses. Hon jobbade när jag var ledig och sen kommer julen så inget blev bestämt. Sen avslutade vi samtalet rätt så fort. Jag var positiv när jag ringde men efter samtalet hade jag lite tvivel på vad hon vill. Jag kan inte säga något som direkt pekar på att det är så utan mer att jag överanalyserar ALLT! Det är det jag blir så trött av!
Vi hördes inget på måndagen men igår morse skickade jag henne ett mess och önskade en bra dag. Det tog en stund sen kom ett svar att hon just tänkt messa mig och fråga om jag fått upp julstjärnan på jobbet än. Egentligen ett bra mess men det jag hakade upp mig på var att hon inte skrev kram, vilket hon gjort sedan i lördags i sina mess. Jag är fullt medveten om att jag övertolkar allt och att jag bara borde låte det flyta på och se vad som händer. Så sen i söndags så har det varit kaos i kroppen. Jag har känt mig glad, ledsen, nerstämd, upprymd, hoppfull, hopplös och allt däremellan. Jag blir galen på mig själv. Vart är mitt normala, trygga jag?? Jaja, inget att göra åt, bara låta tiden gå och se vad som händer. Har en liten plan och kolla om vi kan ses nästa vecka ändå, bara less att det tar så mycket energi av mig!!

Ikväll kommer E, den tjej som jag umgicks med i min förra separation. Vi ska fika och prata lite. Det blir säkert trevligt.

Jag berättade för L om Li i måndags.....det gick över förväntan och hon blev inte så knäckt som jag var rädd för. Hon sa att hon nästan misstänkt det eftersom jag hört av mig mycket mindre och hon var glad för min skull. Vi kommer fortsätta ha kontakt men utan "fördelarna".

Dag 234 - omtumlande helg

Vart ska jag börja.... vi tar det i ordning. I torsdags var det julbordskryssning med jobbet som jag hoppade över för att gå på F&V's lucia. M var också med men det gick helt ok. Kan inte säga att vi hade sprudlande samtal men det fungerade på en bra nivå. Tror säkert det var mest obekvämt för andra föräldrar som vet om läget. Hursomhelst så flöt det på och barnen var duktiga.

Jag hade ledig dag så jag gjorde lite lasagne att bjuda på jobbet när dom kom tillbaka från kryssningen och sen blev det träning. Lagom till jobbarkompisarna kom tillbaka mötte jag upp och det blev bastu och öl innan vi gick vidare till den pub som jobbet har. Min tanke var en lugn kväll som skulle avrundas i tid med tanke på att jag skulle träffa Li dagen efter. Ibland går inte planer i lås..... Jag var iof hemma vid 23 men betydligt mer berusad än jag tänkt mig. Kom på i efterhand att det nog berodde på att jag glömt(!) äta ordentligt. Lasagnen var i princip det enda jag åt på torsdagen.

Fredag morgon, dejtday, vaknade 0705..... Sååååååå jävla bakfull!! Det liknade ingenting, jag som aldrig blir bakis. Jag sprang fram och tillbaka mellan sängen och badrummet från jag vaknade fram till 1230. Hade inte en droppe vätska kvar i kroppen och magen innehöll absolut ingenting.

Min plan var ju att åka till Li's stad itid och bara mysa runt innan dejten men det var uteslutet. Det gick så långt att tankarna började snurra kring att jag kanske inte ens skulle ta mig dit. Men vid 13 så tog jag tag i mig själv och kom iväg. Åt en macka, lite choklad och ett äpple påväg dit så jag kände mig lite bättre. 

Landade på hotellet jag bokat en halvtimme innan vi skulle ses och stressad kastade jag mig i duschen. Li ringde precis när jag kom ur duschen och jag fick meddela att jag skulle bli lite sen....

Li skulle möta mig när jag gick från hotellet in mot stan, men min dag fortsatte i samma stil och vi missade varandra... Efter ett telefonsamtal så insåg vi att jag gått fortare än hon trott och hunnit förbi den korsning hon kom ut i. 

När vi väl hittade varandra så var hon så söt som jag mindes. Vi gick till en pub och tog ett varit glas vin. Det var lite smånervöst men samtalet flöt ändå på och det blev aldrig stelt. 

Hon hade bokat bord til 18 på en mysig restaurang. Efter god mat och lite mer vin så kändes det riktigt avslappnat. Vi drog vidare på en standup-show som Li bokat och det var tur att vi lärt känna varandra i telefon litegrann för första komikern kastade sig rakt på riktigt grova könsskämt....hade varit jobbigt om vi inte känt varandra alls tror jag...

Hursom så flöt dom två timmarna där på, underhållningen var bra och när det var slut så gick vi vidare och tog en GT på en pub i närheten. Trots att klockan var runt tolv så föreslog Li ytterligare ett ställe och vi gick dit och tog ett sista glas vin. Jag hade lite svårt att läsa exakt vad Li tyckte men det kändes som hon hade trevligt och hon hade lätt kunnat avrunda mycket tidigare om hon känt för det.

På sista stället så tog hon upp att jag bokat hotell och tyckte det var bra, hon gillade att det blev mer som en vanlig dejt och att man kunde skiljas åt när kvällen var slut. Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka det för hon sa även saker som gav sken om motsatsen. Hursomhelst så bestämde jag mig strax innan vi skulle lämna puben att erbjuda henne att följa med till hotellet. Jag hann dock inte för innan jag sa nått så frågade hon om jag skulle bli besviken om vi skiljdes åt. Kan väl erkänna att visst blev jag lite besviken men sa givetvis inte något. 

Jag följde henne till dörren, fick en kram och sen gick jag tillbaka mot hotellet. Hade känslan av att vi hade haft en trevlig kväll men funderade lite över vad hon tänkte. Jag hoppade isäng direkt när jag kom till hotellet och bestämde mig för att inte lägga så mycket energi på det. Strax efter jag bäddat ner mig så plingade det i telefonen, det var Li. Hon tackade för kvällen, skrev att hon haft trevlig och att hon var glad att jag kommit dit. Det gjorde mig glad och jag tänkte att det hade hon inte behövt skicka om hon inte kände nått intresse så jag tog det som att jag gjort nått intryck iaf.

Jag hade grymt svårt att sova och tänkte mycke men tillslut så slumrade jag till. 

Efter frukosten på morgonen så plingade det till igen och Li undrade hur jag mådde och önskad mig en trevlig dag. Det värmde och jag kände mig mer säker på att hon har intresset kvar. 

Li skulle till Stockholm med sina tjejkompisar och se en föreställning så hon var påväg mot tåget.

Jag rullade hemåt med en ganska bra känsla i kroppen. 

På kvällen blev jag bjuden till brorsan på lite tacos och tv kväll. Det var alldeles perfekt och jag åkte därifrån vid halv tio. Sen lade jag mig i soffan och det kliade lite i fingrarna att messa Li. Tillslut vann känslan och jag skickade iväg ett sms där jag hoppades att hon haft en bra dag. 

En timme senare så ringer telefonen, det är Li. Hon säger att hon hade tanken och ringa men visste inte om hon skulle våga så sent, men när hon såg mitt mess så vågade hon. Hon satt på tåget påväg hem och vi pratade en halvtimme. Vi kommer  definitivt ses igen och det blev lite pirr i magen. Samtalet bröts några gånger så tillslut bestämde vi att höras imorgon istället.

Så nu sitter jag med morgonkaffe och tänker lite på Li. Vi får se vad det här mynnar ut i men jag ska mysa på känslan medans den varar. 

Dag 230 - rastlös

Sista dagarna har jag känt mig lite rastlös. Vet inte riktigt varför men tror det kan ha med min stundande träff med Li att göra. Vi ska ses på fredag och på nått sätt vill jag få det avklarat så jag vet om jag ska lägga mer energi på det eller inte.
Jag ringde henne i söndags kväll, mest för att stämma av lite men oxå för att lära känna lite mer så det inte blir stelt på fredag. Samtalet flöt på och när vi avslutade så visade displayen 2 tim och 46 min.....
När pratade jag så länge med en tjej i telefon senast?! Det minns jag inte ens. Låt det bli fredag nu så jag får döma av det här...

Imorn är det lucia för F&V på dagis. Jag och M ska dit båda två. Det känns ganska lugnt just nu och jag tror det kommer gå bra. På kvällen är det pubafton med jobbet. Jag tänkte gå dit ett tag men inte bli alltför sen hem, tänkte försöka kom iväg till Li's hemstad i tid på fredag så hinner jag kika runt lite på stan innan kvällen kommer.

Jag har lite dåligt samvete för att jag ljuger för L. Jag vill inte träffas just nu och jag har....vridit sanningen lite och skyller på jobbet som orsak att vi inte kan ses den här veckan. Det är som det är och skulle jag känna intresse för Li efter vi setts i helgen så kommer jag säga som det är till L.

Pratade med en vän ikväll, visade sig att han läser här ibland. Hade helt glömt att jag gett honom adressen! Vi ska försöka ses lite i jul, det känns roligt och kanske ta nån öl och surra lite. Han avslöjade att han skulle bli pappa igen med sin nya kärlek! Grymt kul och jag tror det blir hur bra som helst! Undrar om jag kommer skaffa fler barn? Tiden får utvisa...

Ska försöka sova lite nu. Ledig imorgon så efter lucian tänkte jag ta hand om mig själv, träna och fixa lite hemma. Kanske läge att packa lite och fundera på klädsel till fredag...

Dag 227 - positiv stress?

Nu var det längesen jag skrev, det brukar betyda att det hänt mycket och att jag inte har behovet. Så är det den här gången oxå.
Vet inte vart jag ska börja riktigt.... Vi börjar med L. Vi har fortsatt ha kontakt men det har minskat en hel del. Hon har mått riktigt dåligt en period. Inte konstigt med tanke på att hon flyttade från huset och numera bor i ett radhus. Nu börjar hennes liv på riktigt igen. Vi har setts ibland men jag vet inte om det kommer ske igen. Orsakerna är flera, kommer till dom snart. L skickade mig en vänförfrågan på FB....jag valde att inte godkänna den utan ringde upp henne och sa att det inte var en bra idé just nu. Visade sig vara lite av en hämndgrej från hennes sida eftersom M&D tydligen lagt till varandra på FB. Tänker inte sälja mig så billigt.

En annan tjej som hade en ganska viktig del i min förra separation, hon blev min "rebound girl" utan att det hände något mellan oss, hörde av sig när hon fått höra vad som hänt. Hon lever med samma kille hon hade då och har två barn. Jag är uppriktigt glad att jag inte medverkade till att förstöra nått då, för hon och jag skulle nog inte passa ihop i längden. Hursomhelst så bryr hon sig hur jag mår och det värmer lite. Sen är hon rolig att ha kontakt med, hon ställer många frågor som ingen annan vågar. Vi har en mailkonversation som är ongoing.

Nu till det som är mest positivt just nu och den största orsaken att jag inte vill träffa L just nu. Det är en annan L! Måste skilja på dom på nått sätt så "nya" L får bli Li.
Jag drar inga växlar på det här men måste erkänna att det känns som det mest intressanta på relationsfronten. Det började med en jaktdag hemma hos en kollega. Några av mina bästa vänner hade en grym dag med, jakt, bastu och god mat! Å lite alkohol....
Hursomhelst så visade det sig att kollegans fru hade besök av vännina hon lärt känna genom jobbet. Vi skojade lite innan hon kom att hon skulle vara snygg och singel. Vilket visade sig stämma helt och hållet!
Kan inte säga att vi på något sätt pratade särskilt mycket och ärligt talat så lade jag inte ner nån energi på Li alls efteråt. Hon bor dessutom ca 14 mil härifrån.
Veckorna efter spenderade jag, via jobbet, i hennes hemstad och tanken slog mig vid nått tillfälle att jag skulle höra av mig men det gjorde jag aldrig.
Veckan efter jobbet var avslutat där så säger kollegan att det finns intresse hos någon att träffa mig. Han syftade såklart på Li. Jag tog det inte på så stort allvar utan sa bara att han skulle ordna nån middag så vi kunde träffas då.
Två dagar senare kommer ett sms från kollegans fru med samma budskap så jag bad om Li's telefonnummer och skickade iväg ett sms. Vi sms: ade fram och tillbaka under förra veckan och bestämde att vi skulle försöka ses. I söndags kväll ringde jag Li och vi pratade i telefon i över 2 tim. Hon är jättetrevlig och det flöt på bra. Vi har bestämt att ses på fredag i hennes stad. Känns roligt och nervöst! När gick jag på date sist!? För typ 6år sen med M.
Vi har sms:at lite under veckan och jag blir glad varje gång det plingar! Försöker verkligen ta det för vad det är, men känner att jag skenar iväg i tankarna ibland. Li har varit singel i 3 år och givetvis undrar jag varför... Oerhört kräsen? Sårad? Svårt att binda sig? Jag vet inte och ärligt vet jag ju inte alls vad jag tycker när vi ses och umgås heller.
Jag tänkte boka hotell i hennes stad så vi kan dricka vin om vi vill och jag slipper åka hem på kvällen.
Tänker slå henne en signal ikväll tror jag! Får se hur det känns efter det.

Barnen har varit hos mig den här veckan. F fyllde år i tisdags och M kom hit och åt frukost med oss på morgonen. Det var det längsta vi umgåtts på 6mån. Det gick bra och var inte alls så jobbigt som jag var rädd att det kunde bli. M har fått mycket mindre av min energi sista veckorna och det känns så bra. Vi kanske börjar närma oss den relation som kommer vara i framtiden, vi får se.

Återkommer tätare ett tag nu med nyheter, positiva eller negativa, om Li.