onsdag 30 juli 2014

Dag 96 - inte vara ensam och en fundering

Imorse efter frukosten växte en liten panikkänsla i mig, vi hade inga planer och jag kände mig ensam. Det var ytterligare en stekhet dag och jag bytte vatten i poolen åt grabbarna. Men hela tiden kände jag att jag ville göra nått, träffa andra. Tanken på att åka till en badstrand själv med grabbarna var inte så lockande.
M skickade ett mess och frågade om F&V kunde ringa. Dom fick ringa och prata en stund.
Sen fick jag tag på en kompis och hans fru och tog sällskap med dom till en badplats. Det blev inte så långvarigt eftersom vädret blev sämre efter lunch och vi vände hemåt. Jag bjöd in mitt sällskap på grillat så dom dök upp vid 16-tiden. Dom har en 10-månaders kille så kvällen blev inte så lång.
På stranden pratade jag endel med min kompis fru om relationer. Det slog mig sen att flera av dom tjejer jag pratat med jaha väldigt vettiga åsikter om relationer. Det tänder ändå ett hopp om att det finns bra tjejer därute. Det jobbiga är att jag har svårt att se att någon ska vilja ha mig. Känner mig ofta ful, oattraktiv och tråkig. Jag hoppas det känsla avtar i takt med att självförtroendet kommer tillbaka.
Ska jag summera dagen så har den varit ok. Tänkt endel på M och hennes liv men det har känts hanterbart. Jag har lite tillgång till info om M's liv, jag vill inte skriva hur ännu men liten inblick har jag. Sen är det mycket mina tolkningar som avgör den infon, men endel förstår jag. Jag kanske inte borde ta del av den men ännu kan jag inte låta bli.
 Däremot har jag varit lite trött och har dåligt tålamod med barnen. Framför allt F får ofta klä skott för mitt dåliga tålamod. Jag måste påminna mig om att han bara är 4,5 år och jag kan inte ställa för höga krav. När han skulle sova sa han att han ville träffa mamma. Det kändes jobbigt men jag lovade att han skulle få ringa imorgon. Får se hur han är då. Vill han fortfarande träffa henne så måste jag överväga det. Jag måste vara större än att mina känslor ska få styra en sån sak.

Jag undrar över en sak med bloggen...är det någon annan än jag själv som läser? OM det är det, ge mig en hint. Skulle kännas mer levande för mig tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar