Ligger i sängen hos mina föräldrar. F&V sover intill mig. Åkte upp hit på förmiddagen och ska vara kvar i 4 dagar. Var iväg på en utflykt på eftermiddagen, det var mysigt men hatar känslan av att något saknas. Inser ibland att jag tillskriver M egenskaper hon inte har. Jag saknar någon som är nära och tar på mig på en sån här utflykt. Det skulle inte M göra även om hon varit med. Hon visade nästan aldrig sin kärlek offentligt nån gång under våran tid tillsammans.
Jag märker att mina känslor verkligen förändras från timme till timme. Jag kan må helt ok ibland och nästan acceptera situationen bara för att en stund senare nästan ha panik av tanken på att M kanske träffar honom just nu. Kanske dom har sex just nu...gud va ont den tanken gör. Jag vet ju att det kommer hända, det kanske redan gjort det.
Mina tankar att kontakta "hans" fru L har svalnat lite sista dagarna. Jag känner fortfarande mig lockad, men inte lika starkt. Jag vet inte vad det skulle tjäna till heller. Vi får se, jag lämnar det öppet.
Barnen somnade duktigt vid halv åtta. Dom är så underbara och jag är, trots allt, så tacksam att M fött dom till oss. Sista nätterna har dom kommit över i min säng redan vid elva på kvällen vilket gjort att jag knappt sovit på två nätter. Men det är mysigt. Tyvärr får bristande sömn mig att bli svagare, men det får jag ta. Deras välmående är ändå viktigare just nu. Jag är vuxen och har bättre resurser att hantera den här situationen, dom är helt utlämnande och förstår inte heller allt.
Inlägget blev lite positivare än jag trodde. Hade jag skrivit det för 3 timmar sedan så hade det varit mörkare. Kanske beror på två glas vin... Jag vet inte, men det känns ganska ok att släcka lampan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar