Idag är det 3 år sedan jag och M lovade varandra evig trohet. Det visade sig vara ett löfte som inte var värt så mycket. Jag trodde den här dagen skulle bli riktigt jobbig men min period av bättre dagar fortsätter. Jag mår just nu helt ok, även om det kommer dåliga tankar ibland och det hugger i hjärtat emellanåt på dagarna så mår jag ändå ok. Långt mycket bättre än jag själv vågat hoppas. Jag hoppas det fortsätter så.
Jag skickade ett lite sarkastiskt sms till M imorse "Grattis på bröllopsdagen då......." Det tog en stund sen fick jag ett svar att hon givetvis oxå tänkte på att vi gift oss den här dagen och att hon är ledsen att det inte slutade som det var tänkt. Visst kändes det lite sorgligt när jag läste men det jag skakade av mig det ganska fort. Sen har dagen rullat på.
Ikväll gick jag en promenad......två timmar med hans fru L! Jag skickade ett sms till henne i måndags och efter vi växlat några mess frågade jag om hon ville ses. Det ville hon och vi tog en promenad ihop ikväll. Vi pratade om hela situationen och hur det känns. L ligger några månader bakom mig i processen och jag lider med henne. Hon mår stundtals jättedåligt. Dom har inte kommit någonvart med det praktiska och hon känner att allt det jobbiga framför henne känns oöverkomligt. Jag berättade om hur det fungerat för mig och försöker stötta henne. Hon har kommit en liten bit i sin process iaf och jag märker att hon har tron på att hon kommer ta sig igenom det. Hursomhelst var hon jättetrevlig och jag tror vi båda tyckte det kändes bra. Vi bestämde att fortsätta höras och vi kommer nog ses fler gånger.
Jag är otroligt tacksam att jag fått ha dom här bra dagarna. Set har gett mig insikten av att jag kommer må bra igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar