Ikväll ringde M. Det var om något praktiskt men hur det var så började vi prata. Det var rätt ok till en början men samtalet fick mig att må sämre. Vi pratade i ca 2,5 timme och jag kände hur mina känslor pendlade mellan sorg, likgiltighet, ilska och hopplöshet. Jag sa endel saker som jag kanske kommer ångra. Ingen katastrof men jag tog i lite ibland för jag hade känslan av att vilja såra henne. Det är egentligen bara för att jag själv är trasig, jag tror jag ska må bättre om jag kan få henne att må lite sämre.
Det jag fick klart för mig iaf är att hon inte tycker situationen med honom är optimal. Tror nog hon tycker det är jobbigt att han bor med sin fru och att dom "smyger" med sina känslor. Gud vad jag inte vill bry mig egentligen, men det gör ont att tänka på hennes känslor för honom.
Samtalet slutade sådär eftersom jag blev mer och mer irriterad och kort. Jag tror nog att samtalet om vårt förhållande får vänta, jag tror inte jag skulle hantera det bra. Just nu vill jag bara klippa helt igen och bara ha kontakt om barnen. Samtidigt är det viktigare än någonsin nu att kontakten funkar, för nu börjar vardagen och dagis snart. Känns jobbigt men ändå skönt. Då börjar den här hösten/vintern som jag måste kämpa mig igenom.
Det irriterar mig att M hela tiden ser alla potentiella problem ur en positiv synvinkel. Jag kan bara se det negativa. Det är såklart fullt naturligt, men jobbigt.
Den lilla positiva saken idag var att jag messade lite med E. Högst ytligt fortfarande och ganska kort, men på hennes initiativ. Jag har verkligen inga förväntningar på det, men det gjorde mig glad en stund iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar