Idag var sista lediga dagen den här sommaren. Första semestern som ensamstående avklarad. En ok sommar trots allt, även om känslorna åkt upp och ner och stundtals vänt ut och in på mig.
Jag sov lite dåligt inatt. Vaknade och grubblade någon timme över M och honom. När sen morgonen kom så låg jag kvar och slumrade medans F&V satt i soffan och tittade på tv. Det fick till följd att V kissade på sig, i soffan... Jag flög upp och var arg för att han inte sagt till. V blev ledsen och jag fick skuldkänslor. Kände mig dålig och arg på M, det är mycket enklare att vara 2. Dagen fortsatte i lagom tempo och på eftermiddagen så kom nästa fadäs när V bajsat och fick för sig att torka sig själv. Bajs på honom, på händerna och toaletten. Jag blev irriterad igen men hejdade mig lite. Fick samma känsla av ensamhet. Det är enklare att dela livet och situationerna med någon.
Hela dagen har jag haft en liten sorgkänsla i kroppen. Semestern är slut, nu börjar vardagen och alla bestyr. Jag undrar hur det ska gå, för mig, för barnen och allt. Samtidigt är det skönt att det börjar, ser jag hur det går och jag har inställningen att den här hösten och vintern bara ska genomlidas. Den kommer bli mörk, jobbig och ensam. Men jag ska överleva och göra allt jag kan för att F&V ska ha det bra! Dom har ingen skuld i den här situationen och jag är skyldig dom att ge allt jag har.
Ska försöka lägga mig tidigt så jag är pigg imorn. Har ångest över att grabbarna kommer få längre dagar på dagis i framtiden, men jag kan inte göra något åt det. Har packat deras dagislådor med extrakläder och lagt fram kläder för imorgon bitti. Jag måste ha struktur dom veckor jag har barnen. Då blir det lättare att orka och att vara en bra pappa.
Så tack sommar, välkommen hösten. Även om det är dom värsta i mitt liv så kommer jag lära mig nått och jag ska bli en starkare människa när jag kommit igenom det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar