För första gången på länge rinner tårarna igen. Det är stundtals oerhört jobbigt just nu och jag kan inte sätta fingret på exakt vad.
Det som hände i söndags efter jag skrivit var att jag fick svar från Li. Hon skrev att om hon inte ville träffas så säger hon det. Hon skrev oxå att mitt intresse möjligen var större än hennes men utan att ses så kan hon inte ta reda på det heller.
Jag svarade och skrev att det fanns intresse från min sida men att jag inte heller vet hur det känns när vi setts lite. Jag skrev oxå att jag inte tänkte åka till hennes stad på måndagen utan att vi kanske kan ses nångång när det passar bättre.
Konversationen kändes frostig men jag skrev som jag kände.
Igår när jag kom till jobbet så var vi ytterst få som jobbade och jag bestämde mig för att åka över till hennes stad ändå. Jag skickade ett mess om mina ändrade planer och skrev att vi kunde ta en snabb kaffe om hon hade tid. Det tog några timmar så fick jag svar och vi bestämde att ses en timme efter hennes jobb. Det kändes lite jobbigt och nervöst efter det som bar under veckan men det blev en ok timme. Det var trevligt men ganska neutralt. Vi skildes åt och sa att vi hörs.
På vägen hem så hörde L av sig och undrade om jag ville komma förbi. Ja tackade ja med viss tvekan i kroppen men åkte dit. Jag blev kvar hos L vilket gjort att jag haft lite,lite ångest för det och framför allt gör bristen på sömn att jag blir svagare. Jag känner att relationen med L går mot sitt slut, inte med den stöttande kontakten men med att ses. Jag bestämde mig ju för att inte träffa henne innan jag visste läget med Li. Nu känns det som att mina möjligheter att hämta hem det som hänt med Li är obefintliga så då blev det som det blev.
Imorse när jag kom hem blev det snöskottning. Då gjorde jag ytterligare en idiotgrej som jag ångrar....Eftersom Li älskar snö så skickade jag ett foto till henne. Det var 4 tim sen och hon har inte svarat än. Jag blir så irriterad på mig själv, jag hade ju bestämt mig att låta det vara någon vecka. Såklart så är det inte ett skickat foto som avgör hur hon tänker, men det gör att jag ångrar mig och mår dåligt över det. OM jag någonsin ska skicka nått mer till Li så ska jag skriva här först och läsa det nångång så jag hinner fundera igenom mina beslut.
Jag har som sagt känt mig ledsen hela dagen och tänkt endel på M. Jag saknar familjen och det gör ont att veta att hon och grabbarna firar jul i hennes hemstad nu. Jag känner mig otroligt ensam. Jag kan känna mig arg på henne ibland och vilja fråga henne om det var värt det. Men jag vet vad svaret blir och det vill jag inte höra.
Ikväll ska jag till syrran och äta lite. Skönt att slippa vara själv iaf. Ska vila lite nu så kanske jag känner mig bättre. Just nu vill jag bara krypa ur mitt eget skinn. Jag är just nu bara trött, ledsen, svag och tar dåliga beslut.
Måste bli lite starkare och sen bestämma mig för att se framåt igen. Först ska jag igenom den jobbigaste julen nånsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar