Nu var det längesen jag skrev, det brukar betyda att det hänt mycket och att jag inte har behovet. Så är det den här gången oxå.
Vet inte vart jag ska börja riktigt.... Vi börjar med L. Vi har fortsatt ha kontakt men det har minskat en hel del. Hon har mått riktigt dåligt en period. Inte konstigt med tanke på att hon flyttade från huset och numera bor i ett radhus. Nu börjar hennes liv på riktigt igen. Vi har setts ibland men jag vet inte om det kommer ske igen. Orsakerna är flera, kommer till dom snart. L skickade mig en vänförfrågan på FB....jag valde att inte godkänna den utan ringde upp henne och sa att det inte var en bra idé just nu. Visade sig vara lite av en hämndgrej från hennes sida eftersom M&D tydligen lagt till varandra på FB. Tänker inte sälja mig så billigt.
En annan tjej som hade en ganska viktig del i min förra separation, hon blev min "rebound girl" utan att det hände något mellan oss, hörde av sig när hon fått höra vad som hänt. Hon lever med samma kille hon hade då och har två barn. Jag är uppriktigt glad att jag inte medverkade till att förstöra nått då, för hon och jag skulle nog inte passa ihop i längden. Hursomhelst så bryr hon sig hur jag mår och det värmer lite. Sen är hon rolig att ha kontakt med, hon ställer många frågor som ingen annan vågar. Vi har en mailkonversation som är ongoing.
Nu till det som är mest positivt just nu och den största orsaken att jag inte vill träffa L just nu. Det är en annan L! Måste skilja på dom på nått sätt så "nya" L får bli Li.
Jag drar inga växlar på det här men måste erkänna att det känns som det mest intressanta på relationsfronten. Det började med en jaktdag hemma hos en kollega. Några av mina bästa vänner hade en grym dag med, jakt, bastu och god mat! Å lite alkohol....
Hursomhelst så visade det sig att kollegans fru hade besök av vännina hon lärt känna genom jobbet. Vi skojade lite innan hon kom att hon skulle vara snygg och singel. Vilket visade sig stämma helt och hållet!
Kan inte säga att vi på något sätt pratade särskilt mycket och ärligt talat så lade jag inte ner nån energi på Li alls efteråt. Hon bor dessutom ca 14 mil härifrån.
Veckorna efter spenderade jag, via jobbet, i hennes hemstad och tanken slog mig vid nått tillfälle att jag skulle höra av mig men det gjorde jag aldrig.
Veckan efter jobbet var avslutat där så säger kollegan att det finns intresse hos någon att träffa mig. Han syftade såklart på Li. Jag tog det inte på så stort allvar utan sa bara att han skulle ordna nån middag så vi kunde träffas då.
Två dagar senare kommer ett sms från kollegans fru med samma budskap så jag bad om Li's telefonnummer och skickade iväg ett sms. Vi sms: ade fram och tillbaka under förra veckan och bestämde att vi skulle försöka ses. I söndags kväll ringde jag Li och vi pratade i telefon i över 2 tim. Hon är jättetrevlig och det flöt på bra. Vi har bestämt att ses på fredag i hennes stad. Känns roligt och nervöst! När gick jag på date sist!? För typ 6år sen med M.
Vi har sms:at lite under veckan och jag blir glad varje gång det plingar! Försöker verkligen ta det för vad det är, men känner att jag skenar iväg i tankarna ibland. Li har varit singel i 3 år och givetvis undrar jag varför... Oerhört kräsen? Sårad? Svårt att binda sig? Jag vet inte och ärligt vet jag ju inte alls vad jag tycker när vi ses och umgås heller.
Jag tänkte boka hotell i hennes stad så vi kan dricka vin om vi vill och jag slipper åka hem på kvällen.
Tänker slå henne en signal ikväll tror jag! Får se hur det känns efter det.
Barnen har varit hos mig den här veckan. F fyllde år i tisdags och M kom hit och åt frukost med oss på morgonen. Det var det längsta vi umgåtts på 6mån. Det gick bra och var inte alls så jobbigt som jag var rädd att det kunde bli. M har fått mycket mindre av min energi sista veckorna och det känns så bra. Vi kanske börjar närma oss den relation som kommer vara i framtiden, vi får se.
Återkommer tätare ett tag nu med nyheter, positiva eller negativa, om Li.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar