Dag 62

Måste skriva lite då jag känner att jag är påväg neråt. Jag har haft 2 ganska ok dagar. Igår kväll hade jag lite främmande och vi grillade och drack lite vin. F&V fick vara vakna lite längre och var nöjda med det. Dom som hälsade på har själva erfarenhet av separationer rätt nyligen så vi gled in lite på ämnet ibland. Det är skönt att prata med människor som har erfarenhet av ungefär samma situation och att se att dom mår bra idag. Det blev ganska sent och det var riktigt trevligt.
Jag trodde jag skulle vakna med lite ångest imorse, men det kändes helt ok ändå när jag och barnen vaknade. Sen har jag sysselsatt mig hela dagen och mått relativt bra, hade lite sms kontakt med M på eftermiddagen eftersom V fyller år imorgon och M ska komma hit och vi ska fira tillsammans. Det är blandade känslor.
Ikväll när jag fixat lite inför födelsedagen så har den dåliga känslan i magen smugit sig på. Jag har känt mig ledsen, det känns som något saknas. Det känns viktigt att ordna en bra födelsedag för V men jag vill ju så gärna att familjen ska vara hel. Nu kommer tårarna igen.....
Frågade M idag om hon ville komma och gratulera på morgonen oxå, innan jobbet. Men hon tyckte det blev för stressigt. Det gjorde lite ont i mig, fast jag vet att även när vi levde som familj har alltid jag värderat "traditioner" och familjehändelser högre än M. Sen är det så typiskt att "han" fyller år imorgon oxå. Varför måste det vara så?!?! Känns som han smutsar ner V's dag. Jag kan inte låta bli att fundera över om M kommer gratulera honom på nått vis. Spelar ju ingen roll egentligen, men det gör ont.
När tankarna började snurra ikväll så kunde jag inte hålla mig, ringde M för att kolla om hon skulle göra tårta till imorgon. Det skulle hon och det visste jag redan, egentligen ringde jag för att kolla vad hon gjorde. M lät neutral och var upptagen med att baka. Det gjorde lite ont att känna att hon inte hade behov av att prata med mig. Var det för att hon var upptagen eller har hon vant sig vid sitt nya liv redan och har inget behov av mig längre? Framtiden kommer visa det.
Ska försöka sova nu så att jag är pigg imorgon, kommer behöva vara stark då. Kommer kännas konstigt och jag vet inte hur jag ska bete mig. Jaja, jag har inte valt det här och jag skulle nästan göra vad som helst för att få min familj hel igen.