Idén till bloggen fick jag av en en kvinna som gått igenom samma sak. Jag vet inte riktigt själv varför jag startar det här, kanske bara för att skriva av mig, kanske kan jag hjälpa någon annan eller kanske bara för att jag själv ska kunna gå tillbaka och förstå hur jag kände.
Idag är det 58 dagar sedan min värld rasade. Plötsligt förändrades allt. Den jag trodde jag skulle dela mitt liv med, ville inte samma sak som jag. M ville skiljas, MIN Fru vill skiljas! Tårarna rinner när jag skriver nu, det gör ofattbart ont. Våra 2 barn F & V ligger och sover i det som nyss var våran säng och som nu är bara min. Jag vill inte ha den själv, jag vill dela den med dig M. Jag sitter ensam i soffan, M flyttade igår. Ikväll är du i din lägenhet och monterar möbler för fullt. Full fart in i ditt nya liv, jag undrar om du någonsin stannar upp och funderar, funderar vad som händer.
För 58 dagar sedan hände det som jag inte trodde kunde hända, jag trodde inte M kunde göra så. Jag hade känt på mig några veckor att hon nog var attraherad av någon på jobbet. Eftersom vi inte haft svartsjuka i vårt äktenskap så ville jag inte fråga henne. Ärligt talat så blir nog dom flesta människor attraherad av andra under ett helt liv, men att M skulle vara otrogen, det trodde jag aldrig.
Men när M kom hem alldeles för sent efter en middag med jobbet så kunde jag inte hålla mig längre, jag hade inte sovit alls och förstod att allt var fel. M erkände att hon var attraherad av "honom" på sitt jobb och dom hade kysst varandra innan M åkte hem. Världen gungade och magen ville vända sig ut och in. M sa att hon ångrade sig och ville att vi skulle försöka laga vårt förhållande. Det tog 6 dagar innan jag förstod att M var förälskad i "honom" och den enda lösningen var en separation. Vad gör hon?! Vad gör han?! Han är ju också gift och har 2 barn! Hur kunde det bli såhär?
Tiden fram till idag har varit en bergochdalbana. Känslor jag inte trodde jag hade inom mig har fullständigt tagit över mig. M och "han" fortsatte ha nån sorts relation på arbetstid i 3 veckor innan jag kontaktade "hans" fru och frågade hur mycket hon visste. Hon visste inte lika mycket som "han" sagt till M att han berättat. M blev såklart ledsen över hans dubbelspel men hennes känslor var och är nog så starka att hon inte kan tänka riktigt klart. "Han" har nu backat lite och ska försöka laga sitt eget äktenskap. Men M vill fortfarande separera och mitt liv är just nu trasigt.
Idag har varit första dagen då det är på riktigt. Jag har barnen ensam och har inte pratat med M på hela dagen. Har umgåtts med vänner och sysselsatt oss hela dagen, det har gått ganska bra, även om ångesten i magen har påmint mig då och då, att livet är annorlunda nu, och det kommer det alltid vara. Jag lever trots allt på hoppet, jag vet inte om det skulle gå att laga men hjärtat är villigt att förlåta allt, nu direkt. Naivt, ja med all sannolikhet, men just nu styr inte min hjärna, mina känslor är mycket starkare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar