Dag 60

Tredje dagen irad jag skriver. Kommer inte hålla det tempot hela året, hoppas jag....
Morgonen började med att M skickade sms om V's födelsedag. Hon undrade om kusinerna fick komma och gratulera samtidigt. Det går naturligtvis bra svarade jag. M vill absolut inte träffa min familj som läget är just nu. Hon känner väl att det hon gjort ändå är lång ifrån ok och hon pallar nog inte att träffa dom i nuläget. Det kan jag visserligen förstå.
Efter den korta kontakten så har vi inte hörts på hela dagen. Jag tog med barnen på en utflykt och sen landade vi av en slump hemma hos en kollega. Skulle låna hans släpvagn men det var bara hans fru och barn hemma. Det slutade med att barnen lekte och hade kul medans jag och hans fru drack kaffe och jag fick älta lite om min situation. Jag inser att jag har så otroligt bra vänner och jag får ett otroligt bra stöd. Jag önskar att jag en dag får återgälda det. Men inte på bekostnad att någon av dem går igenom samma sak som jag....
Efter ett tag kom min kollega hem och jag hann prata en stund med honom också. När jag åkte därifrån fick jag med mig en laddning kött och fisk. Vilka människor!
Stundtals har jag haft den där jobbiga magkänslan, det känns som något saknas. Jag, barnen och...ingen mer. Det kommer ta tid att vänja sig vid. Jag har försökt tänka på dom dåliga sidorna M har, vissa stunder har det fungerat, men långt ifrån hela tiden. Men visst kan jag se att jag tvekat på hennes känslor för mig ett tag, men jag kan inte säga hur länge.
Ikväll har jag undrar vad hon gör. Jag känner att jag vill veta och jag känner en svartsjuka i kroppen. Vad gör hon och vem är hon med. Försöker intala mig att det inte spelar någon roll, jag mår inte bättre av att veta och framför allt så ändrar det inte situationen. Ska hon någonsin komma tillbaka så måste det växa fram inom henne. Det spelar ingen roll vad jag gör.
Men jag undrar väldigt mycket om hon tycker det känns skönt att inte höras, eller om hon känner sig lika ensam som jag. För det gör jag, jag känner mig otroligt ensam. Trots allt stöd jag har och alla dom otroliga vänner jag har så kan inget fylla tomrummet just nu. Den plats M lämnade är som ett stort hål i mig just nu.