Dag 326 - en härlig känsla

Det här inlägget ville jag skriva redan i söndags men jag har inte riktigt haft tid. Har en overkligt skön känsla i kroppen efter helgen och känner mig otroligt glad.

K dök upp hos mig vid lunch i lördags. Jag måste erkänna att jag kände mig lite spänd och nervös för hur det skulle kännas. Men när hon dök upp så kändes det avslappnat direkt och vi gav varandra en lång kram i hallen. 

Vi fikade lite och tog en promenad innan vi sjönk ner i soffan och bara hängde. Drack lite gott och pratade. Det hängde lite i luften och tillslut så låg vi tätt ihop och myste i soffan. 

Kvällen var grymt mysig och vi lagade mat, pratade, drack och myste. K blev kvar till nästan 17 dagen efter och jag tror vi båda tyckte det var lite jobbigt att skiljas när hon åkte.

Efter att K åkt så hämtade jag F&V. Även om jag var trött efter ganska lite sömn natten innan så hade jag mycket positiv energi och det var härligt att få hem grabbarna. Dom har oxå varit helt grymma dom här dagarna och vi har nästan inte haft en konflikt. 

Idag jobbade jag lite i K's hemstad. Hon bjöd upp mig på sitt kontor och vi satt och pratade en stund. Det är svårt att sätta ord på känslorna och jag vill vara försiktig men jag skulle ljuga om jag sa att det inte var nått speciellt. Nu är situationen som den är för henne, hon flyttar ju själv om ca 1 vecka och varken hon eller jag vill såra hennes ex i onödan. Eftersom jag egentligen inte har någon del alls i deras separation så vore det onödigt om han skulle börja tro det. Så vi fortsätter ligga lågt och ta små och långsamma steg så får vi se vad det är. Men jag märker på K att hon oxå svävar lite på moln. Jag brottas lite med rädslan att låta det gå för fort och låta tankarna flyga iväg. Men det kommer ge sig med tiden och är det meningen så blir det bra. Vi kommer ses igen någongång nästa vecka, senast på söndagen, då kommer K till mig.

När jag träffade M i samband med att jag hämtade barnen så tittade jag på henne och försökte känna efter. Jag måste säga att jag inte kände nått speciellt. Jag förstår såklart att det som händer med K påverkar men jag tror att jag är rätt färdig med processen kring M. Tiden lär utvisa...

Nu tänker jag bara försöka njuta av den här tiden och låta livet le mot mig igen. Det kom tidigare än jag vågat drömma om. Kanske slutar det i en kraschlandning eller så är det starten på nått nytt och bra. Den som lever får se.

Mindre än 1 månad kvar på mitt sorgeår oxå, tiden har gått, om än sakta i perioder så har den gått framåt.