Snart är skilsmässan ett faktum även på pappret. Jag har tänkt skriva det här inlägget ett tag men inte kommit mig för. M har ju inte nämnt skilsmässan alls trots att betänketiden gick ut i början av december. Jag har bara avvaktat eftersom jag tyckte att det var lite hennes ansvar att ta tag i det. Sen har det ju inte spelat så stor roll för mig heller att vi var gift på pappret fortfarande. Det borde vara hon som skulle vara angelägen att få det gjort.
För lite mer än en vecka sedan kom ett brev från skatteverket. Jag tänkte faktiskt inte att det kunde ha med skilsmässan att göra så när jag öppnade och såg att det var personbevis för ändamål skilsmässa så sög det till i magen. Det kom så oväntat och det var en påminnelse om allt som hänt.
Jag tror M inte vågat ta upp skilsmässan med mig av rädsla att slita upp såren så hon beställde personbevisen utan att säga nått. Det är ok och jag gav dom till henne när hon lämnade barnen och sa bara åt henne att skicka in dom.
Jag har mått bra en ganska lång period nu. Det är ett lugn över livet på nått sätt och dagarna går. Vissa dagar är lite tyngre och man känner sig ensam men i det stora så uppskattar jag mitt eget sällskap igen. Värst är att lämna bort barnen, dom kvällarna är jobbiga men jag tror att det alltid kommer vara jobbigt. Jag har börjat skruva upp dosen löpning nu för att komma i bra form till maraton i maj. Sprang 2 mil igår och det känns bra i kroppen, inte allt för sliten idag.
Jag har sporadisk kontakt med L. Vi hörs mest via sms nån gång i veckan och det känns bra. Hon ville att vi skulle ses nu i veckan men jag har inte tid och inte heller lust så det får bero. Li har jag inte hört nått från alls och jag har släppt den biten helt, vilket är skönt.
Med E har jag fortsatt kontakt och jag tycker nivån är bra nu efter att jag klargjort mina intentioner.
En sak som jag inte tänkt skriva men känner att jag ska avhandla lite är en en tjej vi kan kalla K. En trevlig och vacker tjej som jag har lite kontakt med. Oskyldigt men kul. Hon är gift....men ifärd med att separera. Jag har inget med den separationen att göra så jag har inget att ha dåligt samvete för. Det känns faktiskt rätt skönt att hon är i en sits som gör att förväntningarna är väldigt låga. Mitt problem är att jag ofta ser så seriöst på allt direkt. I det här fallet så tänker jag bara ta det lugnt och se vad som händer, om det ens händer något. Hon föreslog en lunch om jag har vägarna förbi hennes stad så vi får se om det händer. Hon är som sagt vacker, intelligent och rolig.
60 dagar kvar på sorgeåret. När jag började skriva så trodde jag inte jag skulle må så pass bra som jag gör nu. Livet har förändrats i vissa delar och i andra är det sig ganska likt. Jag saknar vissa saker ur mitt gamla liv men också fått nya saker som är positiva.
En sak jag höll på glömma. Under vintern har jag funderat ibland på hur M verkligen mår. Jag vet att dom gånger hon mår dåligt så får hon mycket acne i ansiktet. Under vintern har jag noterat att hon haft mer acne än jag någonsin sett. Förra veckan kom ett sms där hon skrev att hon sökt nytt jobb. Ett årsvikariat i hennes hemstad som är 14 mil härifrån. Först blev jag kall i kroppen men efter att ha löst klart så lugnade jag mig. Hon skrev att hon ställt krav på arbetstiderna vilket skulle göra att F&V's tid på dagis inte skulle påverkas och att hon tittat på tågtider o.s.v. Jag tror hon kommer få jobbigt med pendlandet men jag önskade henne lycka till och sa att jag inte har några åsikter sålänge det inte påverkar barnen. Vad som gör att hon söker sig bort från sitt jobb vill jag inte fråga men gissat att det är en kombination att hon känner stor press från företaget, som gått lite sämre, och det faktum att hon jobbar ihop med D. Kanske är det påfrestande, speciellt om det går sämre och båda är på mellanchefsnivå. Hon var på intervju i torsdags så vi får vänts och se.
Nu blir det lite tv innan sängen kallar. Imorgon börjar jobbveckan för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar