Jag är lite förvånad själv, lite förvånad över den känslan jag har i kroppen. Just nu så känns livet plötsligt enkelt och meningsfullt igen. Mina barn är friska och mår bra, jag känner inte längre den tunga sorgen av skilsmässan och jag har träffat någon som jag vill lära känna mer och som får mig att må bra. K förgyller verkligen mitt liv just nu.
K flyttade själv förra helgen och nu är det enklare för oss att ses. Även om vi kommer fortsätta att hålla det relativt hemligt så finns det iaf mer utrymme. Speciellt så är det väl känsligt i hennes hemstad. Hos mig är vi lite friare. Det känns onödigt att hennes exman ska få veta att vi umgås nu, även om jag inte har något med deras separation att göra så kommer han säkert tro det isf och det känns onödigt. Jag vet hur det känns att bli lämnad och jag vet hur det känns när ens fru träffat någon ny, det är inget jag vill utsätta honom för i onödan.
Att bero på skilsmässa så är jag faktiskt fortfarande gift.... Jag har ju gått och väntat på att få hem en dom från tingsrätten men det har inte kommit någon. Jag frågade M i söndags om hon skickat in pappren men det hade hon inte. Hennes förklaring var att hon ville få lön först för hon trodde det kostade pengar igen. Jag sa åt henne att bara göra det, jag kan betala om det kostar något. Det rör sig isf om 400kr..... Vi får se om hon tar tag i det nu då.
Jag fick frågan av min mamma om vad jag skulle känna om M plötsligt ändrade sig nu och ville komma tillbaka. Jag kan ärligt säga att som jag känner idag så skulle jag på stående fot tala om för henne att det inte finns en chans. För det första skulle det inte fungera och för det andra så tror jag alla dom känslorna är så gott som borta för min del. Jag tror inte jag kan känna så för henne igen. Speciellt inte nu när jag börjar få känslor för K.
Jag undrar lite för mig själv när M tänker presentera barnen för D. Hon har inte sagt någonting om det ännu men för min del så känns det väl mer som att jag kan acceptera det nu. Klart det är bra om det tar en stund till men jag kommer inte protestera om det blir så snart. Pratade med L för några dagar sedan, våran kontakt är ganska sparsam men vi hörs ibland. Hon mår fortfarande sådär ibland och när jag tog upp presentation av barn så sa hon att hon verkligen inte var redo för det. Skulle D föreslå det så skulle hon bli galen sa hon. Det kan ju också vara anledningen till att dom inte tar det steget ännu. L är rädd att bli bitter men jag sade åt henne att det är något hon bestämmer själv. Hon måste, när hon är redo. släppa taget och gå vidare.
Jag har firat påsk med familj och släkt, ätit gott, druckit gott och haft det kul. Har dessutom hunnit med att träffa K lite och i skrivande stund så sitter jag på jobbet med en bra känsla och vetskapen att jag ska spendera kvällen med K. Hon kommer hem till mig och ska laga lite mat ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar