Jag trodde jag skulle skriva oftare när jag bor borta på hotell men det har blivit tvärtom. Behovet är inte så stort och jag sysselsätter mig med annat. Utbildningen flyter på och är rolig. Vi är 13st och har kommit varandra nära trots att vi känt varandra i bara 4veckor! Det beror nog mycket på att vi är liknande sorts människor och det vi utsätts för under utbildningen. Jag tror jag kommer ha fortsatt kontakt med flera av dom i framtiden! Det är en härlig känsla att träffa så bra människor.
Baksida av myntet är att nästan alla har familjer. Det känns ibland i hjärtat när vi pratar om våra liv och jag saknar någon som undrar hur jag har det. Det känns konstigt att inte ha någon att ringa på kvällarna.
Jag har grabbarna varje helg under den här perioden. Jag vill inte vara ifrån dom nästan 2v, det skulle kännas för långt. Just nu sitter jag på leklandet och grabbarna härjar för fulla muggar! Skönt att se att dom har kul!
Förra helgen skulle jag hämta ett par skor till V hemma hos M. Det var lördag morgon och jag hörde på M att hon inte var ensam. När jag kom till hennes lägenhet så såg jag D's bil stå utanför. Det gjorde ont men ändå inte så ont som det hade gjort för några månader sedan. M kom ut med skorna och jag kunde inte låta bli att få henne att förstå att jag visste att han var där. Jag var kort mot henne och åkte därifrån såfort jag kunde. Jag försöker släppa känslan av att jag vill "skada" henne. Jag menar absolut inte fysiskt, men få henne att känna att hon förlorat något som aldrig kommer igen. Jag försöker släppa känslan men är inte där ännu, jag blir irriterad såfort jag träffar henne. Såren är nog djupare än jag själv förstår.
Sen måste jag väl skriva något om L oxå...vi har fortfarande kontakt och hon har sovit över vid något tillfälle. Det är förmodligen idiotiskt men nu är det så.
Jag har sagt till henne flera gånger att det är vad det är och att jag hoppas att hon resonerar likadant! Klart att hon har ansvar för sig själv men det kan vara svårt när man är bräcklig. Hon har fått tag på ett radhus och har iaf ett datum att haka upp det på. Undrar just vad M & D skulle säga om dom visste...
En vecka kvar på utbildningen nu, sen tillbaka i varannanvecka livet igen. Jag går sakta framåt men har dippar ibland och saknar familjelivet. Bara att fortsätta kämpa framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar